Hamburg

Idag ska jag till Hamburg. Eller rättare sagt snart tror jag. Jag har ingen aning om när flyget går eller var vi ska bo, eller hur man tar sig in till stan från flygplatsen. Jag hoppas att min kompis har koll på allt.

Vet inte heller riktigt vad vi ska göra där, men vi fick tag på flyg för £45, så varför inte. Det blir nog lite shopping och öl i alla fall. Sen kom jag just på att man pratar tyska i Tyskland. Det har jag inte gjort på väldigt länge...stackars hamburgare, de vet inte vad de har att vänta.

Jag har i alla fall pass och kamera med mig, så det blir bilder nästa vecka.

Tschüss!

Any Question Answered

Jag har varit lite lat den senaste tiden, inte blivit mycket skrivande. Men what can you do? Är man lat så är man.

Jag upptäckte i alla fall något intressant igår. Kommer ni ihåg alla gånger ni har haft en diskussion med någon och ni är säkra på att ni har rätt men inte har något bevis för det just då? Nere på puben till exempel. Man slår vad, men sen blir det aldrig något mer för man har inget sätt att få svar på frågan just då. Detta problem är nu löst. Svaret heter AQA- Any Question Answered. Man skickar helt enkelt ett SMS med sin fråga till 63336, som svarar inom några minuter. Det kostar £1, men om de inte kan besvara frågan kostar det ingenting.

Jag har inte hittat något liknande i Sveige, kanske finns det? Om inte borde någon sätta upp det, tänk vilket kul jobb! Måste komma på en riktigt klurig fråga. Hmm...

Guinnes, klöver och hattar

Imorgon är det St Patrick's Day.

St Patrick är Irlands skyddshelgon. Han tog kristendomen till Irland, och han är mest känd för att ha drivit ormarna från Irland. Det är sant, det finns faktiskt inga ormar där.

På St Patrick's Day håller man sig undan om man inte vill bli påhoppad av sjungande, guinessdrickande irländare i gröna hattar. Tyvärr är min käre pojkvän en av dem. Lyckligtvis har jag ett födelsedagspartaj att gå till istället. Men nej, jag kan inte dra en lättnadens suck där...för att hela gatorna kommer att vara fulla av irländare. Inget ont om irländare, men hordar av dem drickandes från klockan 9 på morgonen....jag vet inte!

Fast om jag ska vara helt ärlig, så är jag nog mest lite avundsjuk. För vad gör vi på vår nationaldag? Ingenting, vad jag vet. Jag firar nog lite i smyg imorgon trots allt. Berätta inte det för nån!

Musik och huvudvärk

Huvudvärk. Aj aj aj. Jag avskyr när folk fyller år mitt i veckan. Kan de inte visa lite hänsyn?

I alla fall tänkte jag egentligen berätta om något annat. Man ska ju dela med sig lite av kulturen där man bor, så här kommer lite nytt från den brittiska musikvärlden. Jag vet inte om ni har hört henne i Sverige än, men hon blir allt mer populär här i England. Hon vann Brit award-priset för bästa kvinnliga artist i år.

Annorlunda musik från en annorlunda tjej med en annorlunda röst. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om henne, jag lämnar det till er. Folk tror att hon dricker lite för mycket, och varenda TV-program jag har sett henne på har hon varit ganska överförfriskad. Det är därför hon har skrivit en låt som heter "Rehab", som också är en av de mest välkända av hennes låtar. Amy Winehouse heter artisten, och hon kommer från norra London. Här är "Rehab":

http://www.youtube.com/watch?v=LD5sahXoj0U

Om ni redan hört talas om henne, ber jag om ursäkt. Om inte, kom ihåg var ni läste om henne först!

En vadslagande nation

Att engelsmännen älskar sin sport är väl ingen hemlighet. Just nu är det så mycket på gång, så jag förstår inte att de hinner hålla koll på allt. Fotboll, rugby, cricket...

I veckan är det hästhoppningsrace som gäller. Det är en stor festival som anordnas i Cheltenham en gång om året. Folk vallfärdar dit för att sätta några "quid" på sin favorithäst. Sedan dricker man lite öl, och satsar lite mer. Om man inte lyckas ta sig till Cheltenham så behöver man inte vara ledsen, man kan satsa sina hårt förvärvade slantar online.

Hmm, vilken häst ska jag välja...

Please stand on the right

Kära turister, listen up! Vett och etikett på tunnelbanan, om ni åker till London:

1, Leta upp din biljett innan du kommer fram till grindarna; det är så tråkigt att vänta medan du blockerar vägen.
2, Se till att du vet vart du ska innan du hoppar på tåget eller åker nerför rulltrappan. Stanna inte mitt i vägen och titta på kartan.
3, Snälla, snälla, snälla kom ihåg: man står på höger sida i rulltrappan. På vänster sida går man om man har bråttom att hinna med sitt tåg. Om du vill prata med din kompis får kamraten vara vänlig att stå bakom eller framför dig på höger sida. Londonbor som har bråttom, har väääldigt bråttom, och de är inte av det vänliga slaget, speciellt om de är sena till jobbet.
4, Låt folk stiga av tåget innan du stiger på, och träng dig inte, for crying out loud!
5,Om det är fullt på tåget, gå så långt in som möjligt, så att fler kommer på tåget.

Sen är det ju common sense att man ger upp sin plats om gamla eller barn behöver sitta. Detta är engelsmännen själva väldigt dåliga på, så jag tycker det är dags att lära dem lite hyfs med.

Släpp fångarna loss! Det är vår!

18 grader säger BBC weather. Släpp ut mig säger jag! Det borde vara olagligt att låsa in folk på mörka kontor när solen skiner. I alla fall om man bor i ett land som blir som förbytt av lite solsken. Folk LER faktiskt ute på Londons gator idag. Amazing!

Promotion

Idag har jag blivit befodrad. Nu är jag inte en "executive" längre, utan en "manager"! Det betyder inte att jag kommer ha mitt eget team, men det blir mer ansvar, vilket jag i och för sig har fått ändå de senaste veckorna. Men det låter i alla fall bättre. Och nästa gång kan jag kanske be om högre lön igen.

Jag har fått förfrågan om att berätta lite mer om mitt jobb och vad jag gör. Det kommer. När jag har samlat tankarna lite. Man vill ju inte berätta för mycket, man vet aldrig vem som läser ;)

Happy Anniversary

Idag har jag varit i London i exakt 2 år.

Mycket har jag hunnit med under den tiden- 3 olika bostäder, 3 jobb, 2 rånförsök, solskador, nya vänner och ovänner, teaterlektioner, kabaretbesök på gayklubb, rugbyspel i parken mitt i natten, restauranger, barer, pubar, shopping. Det har varit blod, svett och tårar, lycka glädje och skratt. Det är med blandade känslor jag ser tillbaks på min tid här.

Men trots alla motgångar är det mest positiva minnen jag tänker på nu. London har något magiskt över sig, det går inte att avsky stället. Det stämmer verkligen vad de säger, att London är en "cultural melting pot". Här finns allt man kan tänka sig och mer därtill. Det är nog det jag tycker om mest med den här stan, det oändliga utbudet. Jag kan dansa salsa en helg, gå på marknad nästa, sedan rollerdisko, ta flyget till vartsomhelst i Europa en helg, hitta en mysig liten jamaicansk restaurang, träffa nya vänner från hela världen på ett och samma ställe.

London har vekligen gjort intryck på mig, och nu känns det "hemma". Vissa dagar blir det för mycket, och jag längtar hem till Sverige. När är i Sverige en vecka längtar jag hem till London. Vad är egentligen "hem"? Jag vet inte längre. Men jag tror nog att det blir ett tredje år. Det finns så mycket kvar att uppleva här, jag är inte klar med den här staden än!

Nu ser jag fram emot en ny storstadssommar med picnic i Clapham Common-det är nog det jag gillar mest! Och så alla reggae-konserter förstås!

Grattis på purjolöksdagen!

Idag firar vi St David's day. Eller firar och firar...

St David är Wales skyddshelgon, så den 1a Mars är alltså Wales nationaldag. Är man från Wales har man på sig en svart hatt och purjolök eller påsklilje-symboler denna dag. Påskliljan är en allmän Walesisk symbol som det är säsong för i mars. Purjolöken är St David's egen symbol. Varför just purjolök har jag inte lyckats få reda på, men jag tycker allt lite synd om den där David. Kunde de inte gett honom något bättre? Han är ju trots allt nationalhelgon!

Vill man fira St David's day gör man det genom att sjunga, äta och dricka. Som grädde på moset serveras gärna purjolök. Mums.


Nedan: Walesiska flaggan och under den St David's flagga