Kuba- Del 1

Jag har så mycket att berätta!! Kuba är inte som någon annanstans i världen! På gott och ont.

Till exempel har jag aldrig kännt mig så säker som på gatorna i Havanna. Jag kunde gå ensam på en gammal bakgata mitt på natten utan att känna mig det minsta rädd. Kriminaliteten är väldigt låg (jag läste dock att ficktjuvar blir mer och mer vanliga)... Anledningen? Well...det står poliser i nästan varje gathörn.

Vad som däremot saknas i varje gathörn är affärer. Det finns nämligen inga. Eller nja, i områden fulla av turister kan man kanske ha turen att hitta en, men urvalet är... hmm... helt enkelt väldigt begränsat! Man kan inte förvänta sig att hitta vad man är ute efter, så man tager vad man haver. Detta beror givetvis på att kubanerna själva får sina varor rationerade, så behöver inte affärer på samma sätt som oss.

Nästa gång blir det ny anekdoter från semestern. Till dess ger jag er dessa bilder från Havanna. Det andra fotot är en taxibil.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Tänkte jag skulle skriva om mina senaste resor, men istället blir det ett inlägg om mina bidrag till växthuseffekten igen. Jag är ju trots allt tillbaks i England, och då måste man prata väder.

I morse (eller, njae, lunchtid var det väl) när jag vaknade och tittade ut genom fönstret upptäckte jag till min förskräckelse en smärre flod som rann ner för min gata. Regnet öste ner och verkade inte visa minsta tecken på att vilja avta. Jag bestämde mig trots allt för att vänta tills det lugnade ner sig lite, men efter en timmes väntande insåg jag att jag var väldigt sen till jobbet, och var helt enkelt tvungen att trotsa vädret och bege mig till tunnelbanestationen.

När jag kom upp till huvudgatan fick jag en shock! Den hade på ett par timmar förvandlats till en sjö med vatten upp till knäna! Jag vandrade runt kvarteret för att se om jag på något sätt skulle kunna ta mig över gatan utan att behöva simma. Till slut hittade jag en plätt som såg någorlunda torr ut. Tji fick jag! Plums sa det, och där stod jag med vatten upp till knäna och mascara rinnande nerför kinderna. Det var bara att bita ihop och vada över gatan.

När jag kom till tunnelbanestationen meddelades att hälften av sationerna på min linje var stängda på grund av översvämning.

Nu sitter jag på jobbet med brunfärgade jeans, våta skor och känner mig ungefär så fräsch som en dränkt katt.

Som man bäddar får man ligga. Det blir nog en paus i flygandet för min del.

Här är en bild från Croydon, inte långt ifrån där jag bor:

Den som vänar på nåt gott

Det har varit tyst här ett tag. Närmare bestämt en och en halv månad. Detta beror främst på det underbara fenomenet semester. Nu har jag inte tid att skriva mycket idag, men jag tänkte ge en lite uppdatering av följande saker:

-Semester i Kuba. Komplett med bilder.

-Besök av mor och syster. Ja, vad roligt det var!

-Reggaefestival i Köln.

-Bryssel, som jag åker till i helgen.

Till dess, håll till godo med ett smakprov från Kuba-bilderna.