Kuba- Del 1

Jag har så mycket att berätta!! Kuba är inte som någon annanstans i världen! På gott och ont.

Till exempel har jag aldrig kännt mig så säker som på gatorna i Havanna. Jag kunde gå ensam på en gammal bakgata mitt på natten utan att känna mig det minsta rädd. Kriminaliteten är väldigt låg (jag läste dock att ficktjuvar blir mer och mer vanliga)... Anledningen? Well...det står poliser i nästan varje gathörn.

Vad som däremot saknas i varje gathörn är affärer. Det finns nämligen inga. Eller nja, i områden fulla av turister kan man kanske ha turen att hitta en, men urvalet är... hmm... helt enkelt väldigt begränsat! Man kan inte förvänta sig att hitta vad man är ute efter, så man tager vad man haver. Detta beror givetvis på att kubanerna själva får sina varor rationerade, så behöver inte affärer på samma sätt som oss.

Nästa gång blir det ny anekdoter från semestern. Till dess ger jag er dessa bilder från Havanna. Det andra fotot är en taxibil.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Tänkte jag skulle skriva om mina senaste resor, men istället blir det ett inlägg om mina bidrag till växthuseffekten igen. Jag är ju trots allt tillbaks i England, och då måste man prata väder.

I morse (eller, njae, lunchtid var det väl) när jag vaknade och tittade ut genom fönstret upptäckte jag till min förskräckelse en smärre flod som rann ner för min gata. Regnet öste ner och verkade inte visa minsta tecken på att vilja avta. Jag bestämde mig trots allt för att vänta tills det lugnade ner sig lite, men efter en timmes väntande insåg jag att jag var väldigt sen till jobbet, och var helt enkelt tvungen att trotsa vädret och bege mig till tunnelbanestationen.

När jag kom upp till huvudgatan fick jag en shock! Den hade på ett par timmar förvandlats till en sjö med vatten upp till knäna! Jag vandrade runt kvarteret för att se om jag på något sätt skulle kunna ta mig över gatan utan att behöva simma. Till slut hittade jag en plätt som såg någorlunda torr ut. Tji fick jag! Plums sa det, och där stod jag med vatten upp till knäna och mascara rinnande nerför kinderna. Det var bara att bita ihop och vada över gatan.

När jag kom till tunnelbanestationen meddelades att hälften av sationerna på min linje var stängda på grund av översvämning.

Nu sitter jag på jobbet med brunfärgade jeans, våta skor och känner mig ungefär så fräsch som en dränkt katt.

Som man bäddar får man ligga. Det blir nog en paus i flygandet för min del.

Här är en bild från Croydon, inte långt ifrån där jag bor:

Den som vänar på nåt gott

Det har varit tyst här ett tag. Närmare bestämt en och en halv månad. Detta beror främst på det underbara fenomenet semester. Nu har jag inte tid att skriva mycket idag, men jag tänkte ge en lite uppdatering av följande saker:

-Semester i Kuba. Komplett med bilder.

-Besök av mor och syster. Ja, vad roligt det var!

-Reggaefestival i Köln.

-Bryssel, som jag åker till i helgen.

Till dess, håll till godo med ett smakprov från Kuba-bilderna.

Hur skriver man å, ä och ö på en engelsk laptop?

Hjälp uppskattad.

Tack.

30 dagar senare

Ta ta da da!

Nu har jag fatt internet hemma. Bara en manad for sent.

Dagens visdomsord: "Patience is a virtue."

Cheese rolling

Igår var det återigen dags för det årliga ost-racet. Ett hundratal personer deltog, och ett tjugotal skadades lindrigt.

Reglerna är enkla. Deltagarna står uppe på en brant backe. Ledaren skriker följande:

'ONE to be ready!'
'Two to be steady!'
'Three to prepare!'
'and FOUR to be off!'

..osten släpps nerför backen, och deltagarna kastar sig ner efter den. Den som först fångar osten vinner. Priset? Osten själv! En handgjord "double gloucester".

Här ser ni ett klipp från årets race:

http://www.youtube.com/watch?v=ZC5ykhXDDbo&mode=related&search=

Och vem sa att engelsmännen är stela!

Land of the Leprechauns

Irlands största folkslag kallas leprechauns (se bilden).

Leprechauns är åldriga men med skomakartalanger som är små som pysslingar. De känns igen på sina rödhåriga skägg och gröna kläder/skor/hatt. De ses ofta kraftigt berusade, men de blir aldrig så fulla att deras förmåga att maka skor påverkas. De bär på två läderpungar, där de förvarar två magiska mynt. Silverpengen används till att betala med, och den återvänder till pungen så fort den har använts. Guldpengen används som muta i svåra situationer. Den förvandlas till aska så fort den försvinner ur hans händer.

The leprachauns väktar över en gammal skatt, som danskarna lämnade kvar på Irland. Skatten gömmer de i grytor och kärl. Leprachauns undviker kontakt med människor, som de anser vara dumma och flyktiga. Om man som dödlig fångar en lovar den rikedom i utbyte mot att den blir frisläppt.

En leprachaun är mästare på att försvinna i ett ögonblick!

Ikväll bär det av till Dublin. Där ska jag minnsann fånga mig en leprachaun!