Strike

Tunnelbanan strejkar. Deras bolag har gått i konkurs, och nu vill de ha försäkring om att de inte kommer att förlora jobb, pensioner osv. Lite konstigt tycker jag, men vad vet jag om strejker.

Bara tre linjer funkar. En av dem är den jag tar. Normalt sett är den som har mest problem...alltid! Men nu när jag hade haft en perfekt ursäkt att vara sen till jobbet har de bestämt sig för att hålla den igång.

Som Alanis Morissette skulle ha sagt: "Isn't it ironic..."

Smoking ban

Den 1a juli i år infördes rökförbud på offentliga platser även här i England. Eftersom pubkulturen här är så viktig har man sett ganska stora skillnader.

En mycket positiv bieffekt jag inte tror någon hade tänkt på innan, är att man faktiskt har en liten chans att få en sittplats på puben nu! Istället är Londons gator överfulla med tappra rökare med ett pintglas i handen. Det är nämligen mycket vanligt att stå utanför puben (japp, på gatan/trottoaren) och dricka när det är fint väder. Nu har denna tradition fått en ny mening, och man ser grupper stå utomhus hela kvällen, huttrande i ösregnet.

Good for the rest of us. Tidigare var chansen att få sitta ner på puben ungefär lika stor som att hitta en nål i en höstack. Nu är den lika stor som att hitta en nål i en myrstack. Igår kväll fick jag sitta ner hela kvällen- vilken lycka!

It's the little things ...

This is England

Såg en brittisk film för ett tag sen, som var riktigt bra, så jag tänkte dela med mig lite.

Filmen är väldigt upprörande och stark, och historien berättas på ett mycket skickligt sätt. I huvudrollen ses en liten pojke, Shaun (Thomas Turgoose), som spelar väldigt övertygande.

Filmen tar oss tillbaka till 80-talets och en grupp skinheads. De skinheads filmen börjar med är inte den sort vi tänker på idag när vi hör ordet. Dessa var en ny våg av 60-talets "mods"- arbetsklassungar som lyssnade på ska och räckte finger åt samhället. Dessa skinheads brydde sig inte om ras eller hudfärg.

Det var senare nynazisterna kom, och försökte värva dessa utsatta och sårbara ungdomar. De var sårbara eftersom de tillhörde en arbetarklass som kämpade sig igenom arbetslöshet och fattigdom under Thatcher's järnhand. Det är till stor del den här värvningen filmen fokuserar på.

Namnet är "This is England", regisserad av Shane Meadows. Gå och se den!

Klicka här för trailer och mer information om filmen.

Ett år äldre och visare

Då har man blivit ett år äldre. Det känns inte så farligt faktiskt. Fast det inte är riktigt lika spännande som när man är liten, så är det ändå härligt att ha en alldeles egen dag och bli lite uppvaktad.

Jag tycker vi gör det alldeles för lite nuförtiden. Uppvaktar varandra alltså. Det behövs så lite för att förgylla någons dag...ett leende, ett vänligt ord, ett kort, ett telefonsamtal, ett kort möte... Vi är så upptagna med vardagen att vi inte stannar upp och gör det där lilla extra. Jag är likadan själv. Jag önskar att jag var bättre på att sprida glädje omkring mig. Jag ska försöka i alla fall. Det ska jag minsann!

Nu vet jag att jag började nedräkningen till min födelsedag 30 dagar innan, bara så att folk skulle komma ihåg. (Vad är det annars för mening att bli äldre liksom? )I alla fall blev jag ordentligt firad av vissa vänner och bekanta. Sen var det de där små oväntade sms:en frå olika håll som gjorde det extra speciellt. Folk jag inte trodde hade en aning om att jag fyllde år. Det gör det hela extra roligt!

Dagen innan fick jag underbara blommor och en ballong skickade till jobbet av en vän. Sedan fick jag en otroligt vacker bukett av familjen (de är väldigt duktiga på att göra sådana där småsaker faktiskt. Speciellt mor min, hon överraskar alltid!). Av arbetskamraterna fick jag tårta, ett superroligt kort och ipod-högtalare med inbyggd väckarklocka (andra jobbet jag har fått en väckarklocka på... jag tror de försöker säga något)! På kvällen fick jag fler blommor och ballonger och ett litet ljus som spelar "Happy Birthday".

Dagen till ära hade jag bestämt att vi alla skulle samlas och sjunga tillsammans. Så det fick bli karaoke. Många ABBA-låtar blev det. Inte för att jag gillar ABBA speciellt, men det blir ofta så när man är den enda svensken i sällskapet. Ja, ja.

Bästa presenten fick jag nästa dag - en överraskiningsresa till Lissabon!!! Behöver jag säga mer än att det var fantastiskt!?

All in all, a good birthday. Jag tror nog jag ser fram emot att bli ett år äldre igen nästa år igen! :)

Kuba- Del 1

Jag har så mycket att berätta!! Kuba är inte som någon annanstans i världen! På gott och ont.

Till exempel har jag aldrig kännt mig så säker som på gatorna i Havanna. Jag kunde gå ensam på en gammal bakgata mitt på natten utan att känna mig det minsta rädd. Kriminaliteten är väldigt låg (jag läste dock att ficktjuvar blir mer och mer vanliga)... Anledningen? Well...det står poliser i nästan varje gathörn.

Vad som däremot saknas i varje gathörn är affärer. Det finns nämligen inga. Eller nja, i områden fulla av turister kan man kanske ha turen att hitta en, men urvalet är... hmm... helt enkelt väldigt begränsat! Man kan inte förvänta sig att hitta vad man är ute efter, så man tager vad man haver. Detta beror givetvis på att kubanerna själva får sina varor rationerade, så behöver inte affärer på samma sätt som oss.

Nästa gång blir det ny anekdoter från semestern. Till dess ger jag er dessa bilder från Havanna. Det andra fotot är en taxibil.

Vatten, vatten, bara vanligt vatten

Tänkte jag skulle skriva om mina senaste resor, men istället blir det ett inlägg om mina bidrag till växthuseffekten igen. Jag är ju trots allt tillbaks i England, och då måste man prata väder.

I morse (eller, njae, lunchtid var det väl) när jag vaknade och tittade ut genom fönstret upptäckte jag till min förskräckelse en smärre flod som rann ner för min gata. Regnet öste ner och verkade inte visa minsta tecken på att vilja avta. Jag bestämde mig trots allt för att vänta tills det lugnade ner sig lite, men efter en timmes väntande insåg jag att jag var väldigt sen till jobbet, och var helt enkelt tvungen att trotsa vädret och bege mig till tunnelbanestationen.

När jag kom upp till huvudgatan fick jag en shock! Den hade på ett par timmar förvandlats till en sjö med vatten upp till knäna! Jag vandrade runt kvarteret för att se om jag på något sätt skulle kunna ta mig över gatan utan att behöva simma. Till slut hittade jag en plätt som såg någorlunda torr ut. Tji fick jag! Plums sa det, och där stod jag med vatten upp till knäna och mascara rinnande nerför kinderna. Det var bara att bita ihop och vada över gatan.

När jag kom till tunnelbanestationen meddelades att hälften av sationerna på min linje var stängda på grund av översvämning.

Nu sitter jag på jobbet med brunfärgade jeans, våta skor och känner mig ungefär så fräsch som en dränkt katt.

Som man bäddar får man ligga. Det blir nog en paus i flygandet för min del.

Här är en bild från Croydon, inte långt ifrån där jag bor:

Den som vänar på nåt gott

Det har varit tyst här ett tag. Närmare bestämt en och en halv månad. Detta beror främst på det underbara fenomenet semester. Nu har jag inte tid att skriva mycket idag, men jag tänkte ge en lite uppdatering av följande saker:

-Semester i Kuba. Komplett med bilder.

-Besök av mor och syster. Ja, vad roligt det var!

-Reggaefestival i Köln.

-Bryssel, som jag åker till i helgen.

Till dess, håll till godo med ett smakprov från Kuba-bilderna.